publicerad: 2021  
anbringa anbringade äv. anbragte, anbringat äv. anbragt, presens anbringar
verb
an`bringa
● placera något där det passar (och kan fästas); med av­seende på detalj eller dylikt som funktionell del av före­mål
JFR ansätta 2, aptera, förse
någon anbringar något (någonstans)
an­bringa CE-märkning på en produkt; topp­lanternan ska an­bringas så nära stäven som möjligt
belagt sedan 1807; av lågtyska anbringen med samma betydelse; jfr ur­sprung till 1bringa!!
anbringaanbringande, anbringning