publicerad: 2021  
ange angav, angett, angiven angivna, presens anger
även åld.
angiva angav, angivit, angiven angivna, presens angiver
verb
an`ge el. an`giva
1 med­dela som fast­ställd ordning normalt från över­ordnad till under­ordnad (om myndighet eller dylikt)
JFR fastställa 1
någon/något anger något (för någon/något)
någon anger något (för någon)
någon anger något (för något)
något anger något (för någon)
något anger något (för något)
någon/något anger sats
någon anger sats
något anger sats
de rikt­linjer som stats­makterna an­givit för verksamheten
an­ge takten se takt
an­ge tonen se ton
belagt sedan 1773; av tyska angeben, lågtyska angeven med samma betydelse
2 utmärka med någon form av tecken
JFR markera 1, utpeka
angivelse
någon anger något (i/på något)
någon anger något (i något)
någon anger något (på något)
platsen är inte an­given på kartan
○ äv. något ut­vidgat lämna närmare med­delande om
hon kunde inte an­ge några skäl till sin från­varo
belagt sedan 1884
3 ofta ned­sättande an­mäla för (på­stådd) oönskad verksamhet t.ex. brott; vanligen till myndighet
JFR tjalla
angivare; angivelse
någon anger någon (för någon)
rånaren an­gav sig själv för polisen
belagt sedan 1593
angeangivande, angivning