publicerad: 2021  
arbetare arbetaren, plural arbetare, bestämd plural arbetarna
arbet·ar·en
substantiv
ar`betare
1 person som yrkes­mässigt ut­för visst fysiskt arbete av mer el. mindre kvalificerat slag, för produktion, förädling, reparation etc.; särsk. in­om industrin
JFR jobbare 1, knegare
byggnadsarbetare; kroppsarbetare; lagerarbetare; sågverksarbetare; trädgårdsarbetare; varvsarbetare
arbetare och tjänste­män
○ i plur. ofta om sådana personer som samhälls­klass
Marx upp­maning till arbetarna i alla länder att förena sig
○ äv. all­männare person som arbetar för visst syfte
frivilligarbetare; hjälparbetare
handens och hjärnans arbetare
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Schack-tafvels lek); fornsvenska arbeidare
2 ving­lös individ hos samhälls­bildande insekter som tjänar sam­hället men själv inte fort­plantar sig; hos t.ex. bina, myrorna och termiterna; vanligen om ofruktsamma honor
JFR arbetsbi
belagt sedan 1860