publicerad: 2021  
avstå avstod avstått, presens avstår
verb
a`vstå
● låta bli att ut­nyttja eller ut­föra något som man är berättigad till el. som är av värde; vanligen förbundet med viss upp­offring
JFR försaka, lämna 1, underlåta, uppge 3
någon avstår (från något/att+verb)
någon avstår (från något)
någon avstår (från att+verb)
någon avstår (något/att+verb)
någon avstår (något)
någon avstår (att+verb)
någon avstår (något till/åt någon)
någon avstår (något till någon)
någon avstår (något åt någon)
tack, jag av­står från efter­rätt; han av­stod från att gå i polemik; de tänker av­stå från semester i år och renovera huset
○ äv. i fråga om över­lämnande av för­mån till någon annan
han av­stod sin plats till den gamla damen
belagt sedan 1567; efter lågtyska afstan, tyska abstehen, eg. 'ställa sig på av­stånd'; jfr ur­sprung till 2stå!!
avståavstående