publicerad: 2021  
avvärja avvärjde avvärjt, presens avvärjer
verb
a`vvärja
● hindra (något hotande) att ske eller lyckas
JFR avslå 2, avstyra, stoppa 1
någon avvärjer något
flyg­angreppet av­värjdes; löne­lyften av­värjde strejkhotet; en trafik­olycka som ingen kunde av­värja; han gjorde en av­värjande gest
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan); fornsvenska afväria
avvärjaavvärjande, avvärjning