publicerad: 2021  
balansgång balans­gången
bal·ans|­gång·en
substantiv
[-an`s-] el. [-aŋ`s-]
● gående förflyttning på smalt under­lag med (mödosamt) bi­behållande av upp­rätt jämvikts­läge
gå balans­gång; balans­gång på slak lina
○ ofta bildligt om skickligt manövrerande mellan olika intressen sär­skilt i politiska samman­hang
det lilla landets balans­gång mellan stor­makterna
belagt sedan 1878; 1936 i bildlig bemärkelse