publicerad: 2021
1bana
banan banor
ban·an
substantiv
1
spec. astronomi, fysik m.m.
väg som något följer vid sin rörelse beräkningsbar el. på annat sätt reguljär
(i) en (viss) bana
kulans bana; jordens bana runt solen; lågtrycket tog en sydlig bana
○
äv. bildligt
han tänker inte i de banorna
○
särskilt om (en persons) yrkeskarriär eller dylikt
han valde den militära banan
brottets bana
brottslig verksamhethans spelberoende och trassliga affärer ledde honom snabbt in på brottets bana
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser);
fornsvenska bana 'tävlingsbana'; av lågtyska bane 'öppen, jämn plats eller väg'
2
anlagt område för tävlingar vanligen med spec. underlag, markeringar etc.
banan var tungsprungen
○
äv. om mera tillfälliga anläggningar
hoppbana; orienteringsbana
○
äv. mer el. mindre bildligt
vara åter på banan efter en skada; företaget är åter på banan efter branden i lokalerna; komma på banan igen efter en lång sjukskrivning
sopa banan med någon
totalt utklassa någonhan sopade banan med konkurrenterna
belagt sedan 1400–25
Heliga Birgittas uppenbarelser
3
vanligen i sammansättn.
järnvägslinje
banvakt; stambana
○
ibland spec. om rälsavsnitten utanför stationerna
belagt sedan 1852
4
vanligen i sammansättn.
del av transportanläggning som har särskild användning viss funktion, viss körriktning eller dylikt
belagt sedan 1740
5
lång remsa material under bearbetning t.ex. papper eller dylikt
i långa banor
i stor mängdett kalas med kakor och bullar i långa banor
belagt sedan 1871;
av tyska Bahn 'lång, jämnbred remsa'; idiomet syftar urspr. på papperstillverkning i långa sjok
2bana
banade banat
verb
●
vanligen i vissa uttryck
göra (väg) framkomlig för någon/något
någon/något banar något (för någon/något)
någon banar något (för någon)
någon banar något (för något)
något banar något (för någon)
något banar något (för något)
bana väg för ekipaget
○
äv. bildligt, i uttryck för att något gör något annat möjligt
kriget banade väg för revolutionen
belagt sedan 1678;
se ursprung till
1bana!!
banabanande, baning