publicerad: 2021  
ånger ångern
substantiv
ång´er
● känsla av ned­stämdhet och moralisk otillräcklighet på grund av egen negativ handling el. under­låtenhet att handla
JFR skam, skuld 1
ånger (för/över något/att+verb/sats)
ånger (för något)
ånger (för sats)
ånger (för att+verb)
ånger (över något)
ånger (över sats)
ånger (över att+verb)
djup ånger; känna ånger; mördaren visade ingen ånger över sitt brott
○ spec. (religion) om så­dan känsla på grund av med­vetenhet om synd
Gud för­låter, blott syndaren visar upp­riktig ånger
○ spec. äv. ekonomi
ångerrätt; ångervecka
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska anger 'bekymmer; ångest; ånger'; nära besläktat med sv. dial. ång 'trång'; jfr ur­sprung till ängslas