publicerad: 2021  
1bar bart bara
adjektiv
● som inte täcks av något hölje t.ex. kläder, löv, snö­täcke etc. beroende på före­målet i fråga
JFR naken
bara ben; en klänning som lämnade ryggen bar; marken låg bar hela vintern
○ äv. bildligt som helt saknar till­gångar
efter en natt på casinot var han all­deles bar
blott och bart se blott
på sina bara knän se knä
stå med rumpan bar se rumpa
stå/ställas på bar backe se backe
ta någon på bar gärning se gärning
under bar himmel se himmel
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska bar; gemensamt germanskt ord med släktingar i andra indoeur. språk
2bar baren barer
bar·en
substantiv
1 enkelt mat­ställe med själv­servering
barservering; grillbar; hamburgerbar; lunchbar
arbets­kamraterna åt lunch på en när­belägen bar
belagt sedan ca 1900; av engelska bar med samma betydelse; av franska barre i bet. 'stång; skrank'; jfr ur­sprung till 2barr 1
2 lokal för bl.a. vin- och spritservering vid disk ofta i an­slutning till (finare) restaurang
JFR 2bar 1, pub, ölstuga
barstol
○ i sammansättn. äv. om service- och försäljnings­inrättning
klackbar; skivbar
belagt sedan 1903
3bar baren, plural bar, bestämd plural baren
bar·en
substantiv
● en enhet för luft­tryck ung. mot­svarande det normala luft­trycket vid havs­ytan
belagt sedan 1904; av grek. bar´os 'tyngd'; jfr ur­sprung till barometer