publicerad: 2021  
baron baronen baroner
bar·on·en
substantiv
baro´n
● mest historiskt adels­man som har viss grad in­om hög­adeln växlande i olika länder och under olika tider
○ ur­sprungligen om vasall direkt under konungen
Vilhelm Erövraren och hans normandiska baroner
○ i Sverige äv. som titel för fri­herre
○ i sammansättn. äv. om person som snabbt gjort sig en förmögenhet genom vissa typer av affärer
drogbaron; gulaschbaron; oljebaron
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska barun; av franska baron med samma betydelse, av fornfranska barun, baron 'konungens man; vasall'; trol. urspr. germ. ord med bet. 'stridbar man'