publicerad: 2021
bedröva
bedrövade bedrövat
be·dröv·ar
verb
bedrö´va 
●
göra sorgsen
bedröva någon
det bedrövar mig att han aldrig hörde av sig
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser);
fornsvenska bedröva; av lågtyska bedröven med samma betydelse, till dröve (tyska trübe) 'grumlig; mulen'
