publicerad: 2021  
bedåra bedårade bedårat
be·dår·ar
verb
bedå´ra
● tjusa (någon) så att sinnena förvillas
JFR charma, förtjusa, hänföra 2
bedårande
någon/något bedårar någon
någon bedårar någon
något bedårar någon
han bedårades av hennes skönhet
belagt sedan 1469 (Heliga Mechtilds uppenbarelser); fornsvenska bedara; av lågtyska bedoren med samma betydelse, eg. 'göra till dåre'