publicerad: 2021  
begränsa begränsade begränsat
verb
begrän´sa
1 vanligen pass. el. perfekt particip ut­göra gräns för något, i rum el. tid
JFR gränsa
något begränsas (till något/att+verb) (av något)
något begränsas (till något) (av något)
något begränsas (till att+verb) (av något)
något är begränsat (till något/att+verb) (av något)
något är begränsat (till något) (av något)
något är begränsat (till att+verb) (av något)
Sverige begränsas i väster av Norge; en triangel begränsas av tre sträckor; höst­terminen begränsas av sommar- och jul­lov
belagt sedan 1823; till gräns
2 sätta gräns för om­fattningen av någon mängd, ökning, till­växt etc.
någon/något begränsar någon/något (till något/att+verb)
någon begränsar någon (till något)
någon begränsar någon (till att+verb)
någon begränsar något (till något)
någon begränsar något (till att+verb)
något begränsar någon (till något)
något begränsar någon (till att+verb)
något begränsar något (till något)
något begränsar något (till att+verb)
begränsa oljeförbrukningen; brand­kåren lyckades begränsa elden; an­talet in­tagna begränsades till 30
äv. abstrakt
bestämma och begränsa ett begrepp genom definition
belagt sedan 1799
begränsabegränsande, begränsning