publicerad: 2021  
bemäktiga sig bemäktigade bemäktigat
verb
bemäk´tiga sig
● skaffa sig herra­välde över något, med våld el. andra makt­medel
SE makt 1 JFR erövra, tillskansa sig, tillvälla sig
någon bemäktigar sig någon/något
någon bemäktigar sig någon
någon bemäktigar sig något
rebellerna bemäktigade sig flera provins­huvudstäder
○ äv. bildligt något hög­tidligt
fruktan bemäktigade sig allas sinnen
belagt sedan 1545; av tyska sich bemächtigen med samma betydelse, till mächtig, se ur­sprung till mäktig
bemäktiga sigbemäktigande