publicerad: 2021
bemänga
bemängde bemängt, presens bemänger
verb
●
vanligen perfekt particip
blanda in (något främmande ämne) i
något är bemängt med något
en medioker poet som bemänger sina dikter med statistik; vattnet var bemängt med föroreningar
○
ofta bildligt
en radikalism bemängd med fördomar
belagt sedan början av 1500-talet (Läke- och örte-böcker);
fornsvenska bemängia; av lågtyska bemengen med samma betydelse; jfr ursprung till
mänga
bemängabemängande, bemängning