publicerad: 2021  
bemöda sig bemödade bemödat
verb
bemö´da sig
● göra an­strängningar för visst syfte
JFR möda sig
någon bemödar sig (om/med något/att+verb/sats)
någon bemödar sig (med något)
någon bemödar sig (med sats)
någon bemödar sig (med att+verb)
någon bemödar sig (om något)
någon bemödar sig (om sats)
någon bemödar sig (om att+verb)
någon bemödar sig (att+verb)
hon bemödade sig om att göra ett gott in­tryck på pojk­vännens föräldrar
belagt sedan 1506 (brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)); fornsvenska bemödha sik; till lågtyska bemoden 'bemöda'; jfr ur­sprung till möda
bemöda sigbemödande