publicerad: 2021  
1bena benan benor
ben·an
substantiv
be`na
● synlig delningslinje i håret som upp­kommer genom kamning i många typer av frisyrer
mittbena
kamma bena
○ ibland om andra liknande bildningar, spec. vid fågel­beskrivningar
belagt sedan 1773; till sv. dial. ben 'rak'; jfr ur­sprung till ben
2bena benade benat
verb
be`na
1 dela (håret) genom kamning så att en bena bildas
någon benar något
belagt sedan 1587; till 1bena
2 ta bort benen (ur) kött, särsk. fisk­kött, för att göra det lättätet
någon benar något
bena makrillen; bena ur en kyckling
belagt sedan 1736; till ben
benabenande, bening
bena upp, bena ut