publicerad: 2021
besvärja
besvor äv. besvärjde, besvurit äv. besvärjt, besvuren äv. besvärjd, besvurna äv. besvärjda, presens besvär äv. besvärjer
be·svur·it
verb
1
uttala magiska ord för att försöka vinna makt över andeväsen, naturkrafter etc.
någon besvärjer någon/något (med något)
någon besvärjer någon (med något)
någon besvärjer något (med något)
besvärja de onda andarna
○
äv. bildligt
betvinga
hela sitt vuxna liv har han försökt besvärja sin dödsskräck
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst);
fornsvenska besväria; av lågtyska besweren med samma betydelse; jfr ursprung till
svära
2
något högtidligt
intensivt vädja till
någon besvärjer någon (om något)
någon besvärjer någon (att+verb)
han besvor henne att inte lämna honom
belagt sedan 1541