publicerad: 2021  
besvärja besvor äv. besvärjde, besvurit äv. besvärjt, besvuren äv. besvärjd, besvurna äv. besvärjda, presens besvär äv. besvärjer
be·svur·it
verb
besvär´ja
1 ut­tala magiska ord för att försöka vinna makt över ande­väsen, natur­krafter etc.
besvärjande; besvärjelse; besvärjning
någon besvärjer någon/något (med något)
någon besvärjer någon (med något)
någon besvärjer något (med något)
besvärja de onda andarna
○ äv. bildligt betvinga
hela sitt vuxna liv har han försökt besvärja sin dödsskräck
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska besväria; av lågtyska besweren med samma betydelse; jfr ur­sprung till svära
2 något hög­tidligt intensivt vädja till
någon besvärjer någon (om något) någon besvärjer någon (att+verb)
han besvor henne att inte lämna honom
belagt sedan 1541