publicerad: 2021  
bevågen bevåget bevågna
be·våg·en
adjektiv
bevå´gen
● ålderdomligt väl­villig till någon person
någon bevågen
grevinnan var honom bevågen
○ ofta bildligt något ålderdomligt
om lyckan är oss bevågen så upp­hör regnet snart
belagt sedan 1546; jfr fornsvenska bevoghin 'benägen'; av lågtyska bewogen 'benägen', eg. perfekt particip av bewegen 'röra'