publicerad: 2021  
binda sig band bundit, presens binder
bind·er sig
verb
bin`da sig
● oåterkalleligt förplikta sig
JFR binda upp sig
någon binder sig (för något/att+verb/sats)
någon binder sig (för något)
någon binder sig (för sats)
någon binder sig (för att+verb)
någon binder sig (vid/till någon/något)
någon binder sig (till någon)
någon binder sig (till något)
någon binder sig (vid någon)
någon binder sig (vid något)
han ville inte binda sig för någon sär­skild handlings­linje
○ spec. i fråga om gifter­mål eller dylikt
hon är bara 18 år, så hon är för ung för att binda sig
belagt sedan 1651