publicerad: 2021
bisittare
bisittaren, plural bisittare, bestämd plural bisittarna
bi|sitt·ar·en
substantiv
●
person som har till uppgift att offentligt biträda ledande person i vederbörandes tjänsteutövning, t.ex. i dömande el. styrande funktioner el. i debatter och dylikt
en bisittare (till någon)
i den avslutande debatten hade partiledaren stöd av två bisittare från partikansliet; programledaren hade en bisittare till sin hjälp
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst);
fornsvenska bisitiare; av lågtyska bisitter med samma betydelse, eg. 'ngn som sitter bredvid'