publicerad: 2021  
bliga bligade bligat
verb
bli`ga
● titta ihållande vanligen på en person och på ett dumt sätt
bliga (på någon/något)
bliga (på någon)
bliga (på något)
många kändisar kan inte gå någon­stans utan att folk bligar på dem
belagt sedan 1430–50 (Gamla eller Eriks-Krönikan); fornsvenska bligha; till en germ. ord­stam med bet. 'glänsa'
bligabligande, blig