publicerad: 2021  
1blåst blåsten
blåst·en
substantiv
[-å´st] el. [-ås´t]
● tämligen stark eller ihållande vind
snålblåst
olustigt väder med regn och blåst
belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)); fornsvenska blaster, bläster; till 1blåsa!!; jfr ur­sprung till bläster
2blåst neutrum blåst, bestämd form och plural blåsta
blås·ta
adjektiv
blå´st
● var­dagligt dum
är du helt blåst, känner du inte till Beatles?; förstår du inte ironin – är du helt blåst?
belagt sedan 1960-talet