publicerad: 2021  
1blöta blötte blött, presens blöter
verb
blö`ta
göra våt i olika grad, beroende på samman­hanget
genomblöta
någon blöter något
trasan blöts i varmt vatten; hon blötte skorpan i mjölken
stöta och blöta något se stöta
belagt sedan ca 1520 (Peder Månssons Skrifter på svenska); fornsvenska blöta; till 1blöt!!
blötablötande, blötning
2blöta blötan
blöt·an
substantiv
blö`ta
regn(väder)
JFR fukt, 1väta
äv. om slaskigt väg­lag och dylikt
gå inte mitt i blötan
belagt sedan 1771; se ur­sprung till 1blöta!!