publicerad: 2021  
1bom bommen bommar
bomm·en
substantiv
bom´
1 fällbar eller vikbar stång som i liggande ställning an­vänds som av­spärrning av väg etc.
järnvägsbom
bommarna var inte fällda vid olyckstillfället
○ äv. om flytande, samman­kopplade stockar med liknande funktion, bl.a. vid flottning
ledbom
bak­om lås och bom se lås
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan); fornsvenska bom; av lågtyska bom med samma betydelse, mot­svarande tyska Baum 'träd'; jfr ur­sprung till bomolja, bomull, buxbom
2 svängbar stång på mast, som håller ut undre kant på segel
JFR gaffel 2, 2rå
spinnakerbom
det gäller att inte få bommen i huvudet vid en gipp
○ äv. om bog­sprötets fasta förlängning
klyvarbom
○ äv. om olika (våg­räta) stänger för hissning etc.
hissbom; lastbom
belagt sedan 1771
3 ett gymnastik­redskap som består av en våg­rät stång som kan fästas på olika höjder
över­slag på bom
○ äv. om mot­svarande idrotts­gren
belagt sedan ca 1860
4 i sammansättn. tvärträ på väv­stol med olika funktioner
slagbom; varpbom
belagt sedan 1734
5 upp­höjning mellan räfflor i vapen­pipa en­dera av tre el. flera
kalibern mäts mellan bommarna
belagt sedan 1839
6 skott som träffar fel i skytte, boll­spel etc.
SE bomma 2 JFR 1miss
bomskott
inte en enda bom på hela serien
○ äv. i adverbiell an­vändning
skjuta bom
○ ibland bildligt om fel­aktig gissning eller dylikt
det blev bom på sista frågan
belagt sedan 1741; av ljud­härmande ur­sprung
2bom
interjektion
bom´
● efter­härmande kraftig, dov knall från t.ex. kanon, spräng­laddning el. (bas)trumma
"Bom", sa det
belagt sedan 1801; till 1bom 6