publicerad: 2021
1bringa
bringade el. bragte, bringat el. bragt, presens bringar
verb
1
ibland med partikel, särskiltihop, samman
föra fram (något) till någon/något; ofta med avseende på någon abstrakt förmån eller dylikt
någon bringar (någon) något
någon bringar något (någonstans)
någon bringar något (åt/till någon/något)
någon bringar något (till någon)
någon bringar något (till något)
någon bringar något (åt någon)
någon bringar något (åt något)
någon bringar (ihop/samman) något/några
någon bringar (ihop) något
någon bringar (ihop) några
någon bringar (samman) något
någon bringar (samman) några
NN avslutade med att bringa nobelpristagarna sin hyllning; guiden visade en del av de konstföremål som bringats samman på slottet
○
äv. om icke-levande företeelse
orsaka, medföra
något bringar (någon) något
en amulett avsedd att bringa lycka
belagt sedan 1535;
av lågtyska bringen med samma betydelse; jfr tyska bringen, engelska bring med samma betydelse
2
ofta med partikel, särskiltner
få att övergå till att vara i visst tillstånd eller dylikt
någon bringar (ner) något (till något)
någon bringar någon/något (sätt)
någon bringar någon (sätt)
någon bringar något (sätt)
bringa sanningen i dagen; bringa saken ur världen; försöken att bringa ner kostnaderna
○
äv. med avseende på tillståndet etc.
åstadkomma som resultat hos något
bringa ordning bland hans papper
bringa någon om livet
se
liv
belagt sedan 1534
bringabringande
2bringa
bringan bringor
bring·an
substantiv
●
främre delen av bröstparti mellan frambenen, hos större däggdjur, t.ex. häst el. nötkreatur
kon hade fått ett djupt sår i bringan
○
äv. om kött från detta parti
kalvbringa
kokt bringa
○
äv. om människans bröstkorg
en bred bringa
belagt sedan 1538;
jfr isl. bringa med samma betydelse; trol. urspr. 'ngt framskjutande'; besläktat med
brink