publicerad: 2021
anbringa
anbringade äv. anbragte, anbringat äv. anbragt, presens anbringar
verb
●
placera något där det passar (och kan fästas); med avseende på detalj eller dylikt som funktionell del av föremål
någon anbringar något (någonstans)
anbringa CE-märkning på en produkt; topplanternan ska anbringas så nära stäven som möjligt
belagt sedan 1807;
av lågtyska anbringen med samma betydelse; jfr ursprung till
1bringa!!
anbringaanbringande, anbringning