publicerad: 2021
bristningsgräns
bristningsgränsen
brist·nings|gräns·en
substantiv
●
ofta bestämd form
gräns för belastning eller påfrestning bortanför vilken något brister
(på/till) bristningsgränsen (för någon/något)
(på) bristningsgränsen (för någon)
(på) bristningsgränsen (för något)
(till) bristningsgränsen (för någon)
(till) bristningsgränsen (för något)
linan spändes till bristningsgränsen
○
ofta bildligt, spec. som överdrift
lokalen var fylld till bristningsgränsen
○
spec. äv. i uttryck för psykisk belastning
allas nerver var på bristningsgränsen; de har arbetat dag och natt och är nära bristningsgränsen
belagt sedan 1922