publicerad: 2021  
bristningsgräns bristnings­gränsen
brist·nings|­gräns·en
substantiv
bris`tningsgräns
● ofta bestämd form gräns för belastning eller på­frestning bortan­för vilken något brister
(på/till) bristningsgränsen (för någon/något)
(på) bristningsgränsen (för någon)
(på) bristningsgränsen (för något)
(till) bristningsgränsen (för någon)
(till) bristningsgränsen (för något)
linan spändes till bristnings­gränsen
○ ofta bildligt, spec. som över­drift
lokalen var fylld till bristnings­gränsen
○ spec. äv. i ut­tryck för psykisk belastning
allas nerver var på bristnings­gränsen; de har arbetat dag och natt och är nära bristnings­gränsen
belagt sedan 1922