SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 brotta brottade brottat verb [bråt`a] ● mindre brukligt ofta med partikel, särskiltner kämpa mot genom att försöka dra, trycka eller kasta ner (motståndare) men utan att slå JFR boxa, brottas brottare brotta (ner någon) vakten brottade ner bråkstaken belagt sedan 1682; se ursprung till brottas brottabrottande, brottning SO Alfabetisk lista brospann (spann) brossla verb brotsch subst. brotscha verb brott subst. brotta verb brottare subst. brottare (brotta) brottare (brottas) brottartyp (brottare) brottas verb Till alla ordböcker