publicerad: 2021  
brottas brottades brottats
verb
[bråt`-]
kämpa genom att försöka dra, trycka eller kasta ner mot­ståndare men utan att slå
någon brottas (med/mot någon)
någon brottas (med någon)
någon brottas (mot någon)
någon brottas (med något)
NN brottades med en bjässe på 95 kg
äv. bildligt, sär­skilt för att ut­trycka att något är (fysiskt el. psykiskt) an­strängande
polisen brottades med personal­problem; en grubblande yngling som brottades med existentiella frågor
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk); fornsvenska brutas, brotas; besläktat med bryta
brottasbrottande, brottning