publicerad: 2021  
1brygga bryggan bryggor
brygg·an
substantiv
brygg`a
1 mindre, vanligen botten­fast ut­byggnad från strand som ger direkt förbindelse mellan land och djupare vatten särsk. för anlöpning och förtöjning av (djup­gående) båt men äv. för bad
JFR kaj, pir
badbrygga; pontonbrygga; skärgårdsbrygga; tvättbrygga; ångbåtsbrygga
an­göra en brygga; de lade till vid bryggan; isen hade raserat bryggan; de hoppade i direkt från bryggan
○ äv. om liknande an­ordning på land för arbete i viss höjd
lastbrygga
belagt sedan 1000-talet (runsten, Fasterna, Uppland (Sveriges runinskrifter)); runform bryku (ack.), fornsvenska bryggia; gemensamt germanskt ord, besläktat med bro
2 mindre brukligt ut­om i sammansättn. bro­liknande förbindelse
landbrygga; vindbrygga
○ spec. om konst­gjord tand(rad) som fästs vid äkta tänder och fyller ut en lucka mellan dem
guldbrygga; tandbrygga
han har en brygga i över­käken
○ äv. bildligt
försök gjordes att slå en brygga över till mot­parten
belagt sedan 1000-talet runsten, Fasterna, Uppland (Sveriges runinskrifter)
3 på­byggnad över ett far­tygs översta däck som far­tyget navigeras och styrs från
SYN. kommandobrygga
kaptenen stannade på bryggan så länge stormen varade
belagt sedan 1887
4 sammankoppling av flera elektriska komponenter i en krets för mätning av vissa elektriska storheter, t.ex. ledningsmotstånd
bryggkoppling; mätbrygga
belagt sedan 1875
5 ställning med kroppen böjd i båge bak­åt och stödd av huvud eller händer i brottning och gymnastik
(i) brygga
gå ner i brygga; stå i brygga
○ ofta bildligt i ut­tryck för nästan hopp­löst under­läge
hemma­laget var nere i brygga två gånger men reste sig och lyckades kvittera
belagt sedan 1897
De' ä' dans på Brännö brygga. Refräng­inledning i visa med samma namn av Lasse Dahlquist (1941)
2brygga bryggde bryggt, presens brygger
verb
brygg`a
1 fram­ställa (öl eller annan malt­dryck) genom att mäska och låta vätskan jäsa
bryggare; brygghus
någon brygger (något)
brygga porter; brygga öl
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Westmanna-Lagen); fornsvenska bryggia; gemensamt germanskt ord, trol. besläktat med bröd
2 till­reda (kaffe eller te) genom att sila kok­hett vatten genom finmalet material
bryggkaffe; kaffebryggare
någon brygger något
brygga te; hon bryggde en kanna kaffe
belagt sedan 1830
bryggabryggande, bryggning