publicerad: 2021  
1brådska brådskan
bråd·skan
substantiv
[brås`ka]
● läge som präglas av över­hängande tids­brist
JFR jäkt
brådska (med någon/något/att+verb)
brådska (med någon)
brådska (med något)
brådska (med att+verb)
i brådskan glömde han sin plån­bok; det är ingen brådska med rapporten; du har ingen brådska, vi hinner ta en kopp kaffe
○ äv. med ton­vikt på någons agerande i sådant läge skyndsamhet på grund av tids­brist
de gick lugnt och utan brådska till hotellet
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska brazska; till bråd
2brådska brådskade brådskat
verb
[brås`ka]
● kräva snabbt handlande
brådska (med något/att+verb)
brådska (med något)
brådska (med att+verb)
om saken brådskar går det bra att ringa ett annat nummer; det brådskar med behandlingen av flykting­ärendet
belagt sedan 1749; se ur­sprung till 1brådska!!
brådskabrådskande, 1brådska