publicerad: 2021  
budkavle bud­kavlen budkavlar
även
budkavel bud­kaveln budkavlar
bud|­kavl·en, bud|­kaveln
substantiv
bu`dkavle el. bu`dkavel
● delvis historiskt mindre, lätt­buret före­mål med skriftligt med­delande att föras från man till man i visst om­råde; anv. för att kalla till stämma, vid krigs­uppbåd m.m.
budkavlelöpning
bud­kavlen går!; ungdoms­ministern fick ta emot en bud­kavle som gått från Kiruna till Stock­holm
○ äv. (som kort­form) budkavlelöpning
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska buþkafle; till bud och kavel