publicerad: 2021  
bunt bunten buntar
bunt·en
substantiv
● samling lik­artade före­mål i omedelbar kontakt med var­andra, ofta bara till­fälligt, för transport eller dylikt; ofta hop­bundna el. på annat sätt hop­fästa; i fråga om breda, platta el. långa, smala före­mål
JFR binga, bukett, knippa, packe
buntband; brevbunt; tidningsbunt; tygbunt
en bunt (av/med några)
en bunt (av några)
en bunt (med några)
en bunt (några)
en tjock bunt namn­listor över­lämnades till ministern; hon tog fram en bunt skisser och visade; hon stoppade de prydliga buntarna med sedlar i portföljen
○ äv. om grupp av personer var­dagligt sär­skilt i ett ut­tryck
vi var väl en sex–sju år hela bunten
belagt sedan 1637; av lågtyska bunt med samma betydelse; besläktat med 1binda!!