publicerad: 2021  
1dagg daggen
dagg·en
substantiv
● vatten­droppar på marken som upp­kommit genom kondensation särsk. under sommarnätter
daggfrisk; daggig; daggvåt; morgondagg
det hade fallit dagg på natten
○ äv. bildligt om tunt över­drag på växt(del), som på­minner om dagg i sammansättn.
daggblå; mjöldagg
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska dag; gemensamt germanskt ord; jfr ur­sprung till dugg
2dagg daggen daggar
dagg·en
substantiv
● ett straff­redskap i form av en tågända förr anv. på far­tyg
○ äv. om liknande redskap med en bly­klump på ett snöre
blydagg
belagt sedan 1765; av nederländska dag med samma betydelse; av okänt urspr.