publicerad: 2021  
1dan danen daner
substantiv
[da´n]
● ofta plur. in­vånare i det forn­tida Dan­mark
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska dan; av lat. da´nus med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.
2dan dant
adjektiv
[da´n] el. [dan´]
● var­dagligt beskaffad på visst (ofördel­aktigt) sätt som fram­går av samman­hanget
han är så dan; sölig och dan
belagt sedan 1850; eg. 'gjord'; perfekt particip av lågtyska don 'göra'; jfr ur­sprung till dana, 1don , halvdan, hurdan, likadan, sådan