publicerad: 2021  
dativ dativen dativer
dat·iv·en
substantiv
da`tiv
● ett kasus som bland annat an­ger att verb­handlingen är till för­del för någon det s.k. indirekta objektets kasus; särsk. i språk med rik kasusböjning, t.ex. tyska och latin
JFR ackusativ, genitiv, nominativ
dativform
(i) dativ
stå i dativ; en preposition som styr dativ
belagt sedan 1801; av lat. (ca´sus) dati´vus med samma betydelse, till dar´e 'ge'