publicerad: 2021  
1dikt dikten dikter
dikt·en
substantiv
1 stycke text med konstnärliga an­språk som (ofta) ut­nyttjar ordens symbol- och ljud­värden och ofta är an­ordnad så, att fras­gräns samman­faller med rad­gräns; ofta med viss (fast) rytm, med rim eller dylikt
JFR poem, vers 1, 1visa
diktcykel; diktsamling; hyllningsdikt; kärleksdikt; prosadikt
en dikt (om någon/något/sats)
en dikt (om någon)
en dikt (om något)
en dikt (om sats)
en vacker dikt; en rimmad dikt; en fjorton­radig dikt; dagens dikt; deklamera en dikt; en dikt av Fröding; dikter om kärlek
symfonisk dikt en­satsig orkesterkomposition som försöker åter­ge en stämning eller en händelse med musikaliska medelofta inspirerad av en dikt: orkestern spelade en symfonisk dikt av Richard Strauss
belagt sedan 1430–50 (Gamla eller Eriks-Krönikan); fornsvenska dikt; av lågtyska dicht, dichte, till dichten 'dikta'; av lat. dicta´re, se ur­sprung till diktera
2 knappast plur. text som inte syftar till direkt verklighets­beskrivning i syfte att konstnärligt om­forma verkligheten el. att bedra
dikt (om någon/något/sats)
dikt (om någon)
dikt (om något)
dikt (om sats)
i hans historiska romaner blandas dikt och sanning; verkligheten över­träffar ibland dikten
○ spec. i ett fast ut­tryck
lögn och förbannad dikt
○ spec. äv. om skön­litteraturen som konst­art
diktkonst
den gamla gymnasie­boken "Dikt och tanke"
belagt sedan 1430–50 Konung Alexander
2dikt
adverb
● sjö­fart i vissa ut­tryck nära in­till
dikt babord; dikt bide­vind; det är viktigt att isoleringen ligger dikt an mot under­laget
belagt sedan 1621; av lågtyska, tyska dicht 'tät'; jfr ur­sprung till 1tät 1