publicerad: 2021  
distinkt neutrum distinkt, bestämd form och plural distinkta
di·stinkt
adjektiv
distink´t
som har lätt ur­skiljbara konturer
MOTSATS diffus JFR klar 1
ett distinkt mönster
äv. ut­vidgat tydlig, lätt ur­skiljbar
distinkta färger; en distinkt röst; en distinkt lukt av tvätt­medel
äv. bildligt redig
klara och distinkta frågor
belagt sedan 1650; av lat. distin´ctus 'skild isär', till disting´uere 'sär­skilja; av­skilja'; jfr ur­sprung till distingerad