publicerad: 2021  
du objektsform dig, vardagligt dej
pronomen
● den som just nu blir till­talad
JFR ni, 1vi
du-reform; du-tilltal
du kan väl komma hit på lör­dag; hur mår du?; kan du hjälpa mig?
○ ibland med bara skenbar funktion av tilltals­ord man
om du jobbar hårt vill du ock­så att det ska synas i löne­kuvertet
du milde! se mild
du min skapare! se skapare
vara du och bror med någon till­tala någon med "du"som bekräftelse på kamratlig relation; ibl. med ton­vikt på relationen: han rörde sig i konstnärs­kretsar och var du och bror med flera av de fram­stående målarna
belagt sedan 1000-talet (t.ex. runristad berghäll, Adelsö, Uppland); runform þu, fornsvenska þu 'du', þik 'dig'; gemens. indoeur. ord, jfr t.ex. lat. tu, fornslaviska ty
Jag har nigit för ny­månens skära.
Tre ting har jag önskat mig tyst.
Det första är du,
och det andra är du,
och det tredje är du, min kära. Bo Bergman, Flickan under ny­månen (i Livets ögon, 1922)