SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
epilepsi´ substantiv ~n epi·lepsinen sjukdom med an­fallsvis upp­trädande, svåra kramper ibl. åt­följda av medvets­löshet med.JFRcohyponymgrand malcohyponympetit mal epilepsianfallsvår epilepsilida av epilepsisedan ca 1520 SOU; 1716 i nuv. formPeder Månssons skrifter (Nordling)fornsv. epilepsia; av grek. epilepsi´a ’an­fall’, till epilamban´ein ’gripa’