publicerad: 2021  
eko ekot ekon
eko·na
substantiv
e´ko
● ljud som reflekterats mot en yta
JFR genljud, återklang
ekoeffekt
eko (av någon/något)
eko (av någon)
eko (av något)
skottet gav eko i klyftan; ekot av hans steg dog bort i korridoren
○ äv. om ljud som förstärks på grund av resonans el. om starkt ljud
åskans mullrande, av­lägsna eko
○ äv. i fråga om reflexion av andra vågor än ljud­vågor, t.ex. ultra­ljud, radio­vågor eller dylikt
ekobild; ekolod; ekopejling; ekospärr; markeko; radareko
med hjälp av ultra­ljudets ekon orienterar sig fladder­mössen i mörkret
○ äv. bildligt, spec. i konstnärliga samman­hang, om något som liknar ett eko, sär­skilt om flöjtstämma på orgel
ekodikt; ekoverk
○ spec. äv. i ut­tryck för upp­repning
pojken var ett eko av sin far; minnet – ett eko från det förflutna
○ spec. äv. i ut­tryck för stor upp­märksamhet
hennes av­hopp gav eko i pressen
○ spec. äv. i namn på nyhets­program i radio
morgoneko
Dagens eko
belagt sedan 1664; av grek. ekho´ 'buller; ljud; gen­ljud'