SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
essens [-en´sel.-aŋ´s] substantiv ~en ~er ess·ens·en1knappast plur. det som ut­gör kärn­punkten i ngt (abstrakt) af.det är själva essensen av staden han vill komma åt i sina målningaressensen (av ngt/SATS)sedan 1872av fra. essence med samma betydelse; av lat. essen´tia ’väsen; väsentliga bestånds­delar’, till ess´e ’(att) vara’; jfr absens, kvintessens 2koncentrerad lösning av doft- eller smak­ämnen anv. bl.a. till smak­sättning och vid parfymtillverkning kokk.fruktessensliköressensmandelessensrosenessenstvålessensvaniljessensäv. om doft, minne m.m.näs­borrarna fylldes av sommarens alla essensersedan 1729