publicerad: 2021
eremit
eremiten eremiter
erem·it·en
substantiv
●
person som dragit sig undan kontakt med andra människor och som ofta lever på någon otillgänglig plats och ägnar sig åt andakt, meditation eller dylikt
grottan hade tjänat som bostad åt en from eremit
○
äv. bildligt
han levde som en eremit och träffade inte en människa på hela sommaren
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus));
fornsvenska ärmite; via lat. av grek. eremi´tes med samma betydelse, till ere´mos 'ensam'