publicerad: 2021  
excellens excellensen excellenser
ex·cell·ens·en
substantiv
excellen´s
1 (titel för) stats- eller utrikes­ministern eller riks­marskalken i Sverige, officiellt fram till 1970 resp. (beträffande riks­marskalken) 1982
Ers excellens
○ äv. (titel för) inne­havare av någon av de högsta diplomatiska eller administrativa posterna eller hög hovfunktionär i vissa andra länder
excellensen spelade tennis varje morgon
Hans/Hennes excellens (titel vid om­nämnande av) högadlig, furstlig eller mycket högt upp­satt man/kvinna
belagt sedan 1815; av lat. excellen´tia 'höghet; upp­höjdhet'; jfr ur­sprung till excellera, par excellence
2 stor duglighet, briljans m.m. ofta in­om visst om­råde
vetenskaplig excellens; en kombination av akademisk excellens och samhälls­nytta; läro­sätet belönade lärare som visat pedagogisk excellens
belagt sedan 1982