publicerad: 2021  
existens existensen existenser
ex·ist·ens·en
substantiv
existen´s
1 knappast plur. det att existera
JFR förekomst
samexistens
existens (av någon/något)
existens (av någon)
existens (av något)
den eventuella existensen av liv på andra planeter; somliga förnekar existensen av nationella sär­drag
○ ibland spec. överlevnad
börs­krisen hotade firmans existens
○ äv. in­skränkt det att leva särsk. på visst sätt el. under vissa förhållanden
JFR tillvaro
existensvillkor
trygga människans existens utan nöd och fruktan; han lyckades skapa sig en ny existens i ett annat land
belagt sedan 1718; av franska existence med samma betydelse; till existera
2 ofta plur. individ vanligen av på­fallande slag
udda existenser; en samling vind­drivna existenser på sam­hällets skugg­sida
belagt sedan 1882