publicerad: 2021  
falla tillbaka föll fallit, presens faller
fall·er till|­baka
verb
falla tillba´ka
1 få (allt­mer) försämrad position i tävling eller dylikt
någon faller tillbaka
hon ledde länge men föll till­baka mot slutet
belagt sedan 1704
2 ha som säkerhet
någon faller tillbaka på något
det är skönt att ha en fast tjänst att falla till­baka på
belagt sedan 1895
3 träffa
något faller tillbaka på någon
hans kritik faller till­baka på honom själv
belagt sedan 1723