publicerad: 2021  
falla ut föll fallit, presens faller
fall·er ut
verb
falla u´t
1 ramla ut
någon/något faller ut (någonstans)
någon faller ut (någonstans)
något faller ut (någonstans)
hon föll ut genom fönstret
belagt sedan 1400-25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska falla ut
2 äv. fast sammansättn., se utfalla lyckas
SE utfall 2
något faller ut sätt
det blir intressant att se hur försöket faller ut
belagt sedan 1712